Senaste Inlägg
Jag blir så less. Så jävla less.
Man kan inte stå i mitten av ett slagfält
Då blir man förr eller senare skjuten i ryggen av båda sidor.
Ja, jag valde sida.
Ja, jag anser honom vara oskyldigt dömd.
Ja, jag står för det.
Men lägg av att skriva massa elakt om mig. Sluta kalla mig falsk. Sluta säga att ni hatar mig.
De flesta av er som skriver känner mig inte ens.
Jag berättade för honom att hon berättat för mig att hon anmält honom för misshandel. Men vafan, de hade hon fått veta förr eller senare ändå. Liksom, de e en sjuk sak att hålla hemligt. Speciellt när HAN ÄR EN UTAV MINA NÄRMASTE VÄNNER.
Jag blir så less på folk. Det är mitt liv.
Jag låter er leva som ni vill, låt då mig leva som jag vill.
Bara det jag ville säga
Postad den 2009-11-27 @ 11:16:27
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Would you hold my hand
If I saw you in heaven
Would you help me stand
If I saw you in heaven
I'll find my way, through night and day
Cause I know I just can't stay
Here in heaven
Time can bring you down
Time can bend your knee
Time can break your heart
Have you begging please
Begging please
Beyond the door
There's peace I'm sure.
And I know there'll be no more...
Tears in heaven
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Cause I know I don't belong
Here in heaven Postad den 2009-11-14 @ 17:05:43
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Okoncentrerad
frågar dig varför
Varför allt hände
alla blåmärken
alla sår
Då du skrattandes misshandlade
Nu har du återigen besökt mina tankar
och frågan finns återigen
om det kanske var mitt eget fel
Om jag förtjänade det jag tog emot
Ibland är jag så arg på mig själv
argare än på dig
Det förvirrar mig
Varför kan jag inte glömma dig?
Postad den 2009-11-14 @ 12:58:38
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Denna kväll har helt enkelt varit underbar. Bra musik, söt kille, rollspels-prat (ja, jag ska börja rollspela), latte, kyla, milkshake, kundvagnar, pizza och en borttappad nyckel. Jag har haft en superbra kväll. Nu sitter jag på bussen hem helt slut och längtar hem till min säng. Ska bli skönt att sova. Ska sova lääänge imorgon, även om länge anses typ tio-halv elva för mig, jag är ingen sådan som kan sova bort en hel dag utan att få dåligt samvete för allt jag kunnat gjort men sovit bort.
Jag vet fortfarande inte vem den där skumma kommenteraren är, men jag antar att det inte är någon jag känner särskilt väl. Om du nu, eller någon annan, känner för att snacka lite mer så är iallafall mitt mobilnummer 0765603389. Jag lovar att inte forska i vem du är, du anonyme människa. Vill du inte säga vem du är så accepterar jag det. Kanske kommer det ändå fram någon gång, men då vill jag hellre veta det från dig än från någon annan.
Jag ska förresten få en ungdoms coatch (stavning?!) från socialtjänsten. Det känns riktigt bra. Behöver fler vuxna i mitt nätverk som jag kan tala med om det som känns jobbigt, behöver även hjälp att förbättra mitt självförtroende. Mitt självförtroende rasade drastiskt först då jag höll på att nästan bli ihjälmobbad i sjuan, sedan när allt skulle bli bra och jag skulle få byta skola så träffade jag den kille vi skulle kalla Johan. Då blev allt ännu sämre. Jag låg på psyket två gånger och försökte ännu fler gånger att ta slut på mitt liv. Hemska minnen.
Nu ska jag försöka sova lite på bussen, är så himla trött. Hoppas bara jag är vaken då vi kommer till Levide. Blir lite jobbigt annars...
Godnatt kram/Sol
Postad den 2009-11-13 @ 23:48:19
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Du ber mig komma in till dig
Ner bredvid dig
En mjuk säng
Du ler mot mig och älskar mig
Jag vet vad som väntar
Du kommer få din vilja igenom
Ännu än gång
Du kommer lyckas förnedra mig
Ta på mig skulden själv
För visst vet jag att allt är mitt fel
Om en pojkvän tafsar och så
Det är väl inget att neka honom till?
Är det inte hans rättighet att få just det han vill?
Men en sak ska du veta
Du stal mitt liv
Du stal mina drömmar
Du stal mitt hopp
Du gjorde att jag verkligen avskydde min egen kropp
Jag kommer aldrig glömma hur det kändes när du fanns här hos mig
Du förstörde mitt liv
Jag var helt sjuk som älskade dig....
Postad den 2009-11-13 @ 13:31:30
Postad i Allmänt | Kommentarer (4)
Fick en intressant kommentar undertecknat med "Du vet egentligen vem jag är". Det har gått och förbryllat mig ett tag nu. Vem är du, anonyma kommenterare? Vore spännande att få veta.
Idag mår jag rätt bra. Ska till Fenix på konsert ikväll, så vill ni träffa mig så ses vi där. Stannar där till typ 23.00 tror jag.
Dock blir det jobbigt att gå därifrån. Ska gå ensam genom stan, och det är rätt mörkt på kvällarna. Jag har blivit mycket mer rädd för mörkret sen allt skit hände. Tror att det lurar faror jag inte kan se då himlen är svart. Jag är rädd ganska ofta.
Igår var det ganska kul. Jag hade lånat mammas skor, dom passade bäst till mjukisbyxorna jag hade på mig. Sen när jag kom hem så kunde jag inte knyta upp mina skosnören så Micke fick hjälpa mig. Rikigt intressant.
Jag har fått fler nya vänner också. Vet att jag skrev om en ny vän i förra inlägget, men nu har ännu fler dykt upp i mitt liv. Och dom verkar acceptera mig som jag är. Det är skönt.
Kram/Sol
Postad den 2009-11-13 @ 11:52:25
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Jag har fått en vän, sånt är alltid skönt. Speciellt skönt är det med denna människa.
Vi känner inte varann så bra än, men det känns som denna person skulle kunna få veta allt om mig och ändå försöka förstå och bry sig om.
Det roliga är: Det är en kille! Jag är inte rädd i hans sällskap över huvud taget. Så himla skönt.
Mina framsteg gör mig glad :) <3
Postad den 2009-11-11 @ 17:37:40
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Idag är en jobbig dag. Jag är ledsen. Vet inte varför.
Min kompis D pratade med J igår. Det var läskigt. Han frågade J om han kände Sol. Och J sade att han gjorde det. Vad fan, han känner inte mig. Han har haft mig under sitt våld dock, och han har förstört mitt liv. Men känner han mig? Nej.
Sen kunde jag inte sova så bra i natt, jag vaknade flera gånger. Drömde drömmar som fick mig att vakna av att jag grät.
Fan, livet är svårt ibland.
Kram/Sol
Postad den 2009-11-03 @ 09:46:51
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Jag är fortfarande rädd ibland. Kan ha svårt att umgås ensam med killar även om jag vet att jag kan lita på dem. Jag är rädd att bli slagen. Kryper ihop och gömmer mig om någon är arg, även om ilskan inte är på grund av mig. Sen tar jag allt personligt, om någon slänger ur sig något på skoj så blir jag jätteledsen, även om jag inte visar det utåt.
Allt börjar nog snart bli bättre dock. Kan inte vara rädd hela livet för något som hände då jag var mellan tretton och fjorton år. Kan inte fastna i det förgångna.
Nu ska jag sluta skriva för denna gång, blev ett kort inlägg.
Kram/Sol
Postad den 2009-11-02 @ 11:13:53
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Ibland ser jag på bilder sen den tiden. Jag var så otroligt liten, så oskyldig, så söt. Det gör ont, ibland fäller jag en tår, ibland ännu fler.
Förut fick jag panikångest ganska ofta. Nu har jag bara haft det ett par gånger på ett halvår. Flera av gångerna jag fått det har jag tänkt på honom vi skulle kalla Johan. Han förstörde mitt liv.
Efter att han kom bort ur mitt liv har jag skiftat stil nästan hela tiden. Jag har inte vetat vem jag varit. Har varit en blond bimbo ena veckan för att färefter vara gothare eller svartrockare. Jag har fortfarande inte funnit mitt rätta jag igen, men det går framåt.
Ofta undrar jag hur Johan tänkte. Han var ett år äldre än mig, ett år och en månad. Han hade en syster som var lika gammal som mig, tänkte han aldrig någonsin på henne, hur hon skulle känt det om hon råkat ut för samma sak? Eller någon annan i hans närhet?
Förvisso, man kan göra som hans advokat och skylla på hans adhd och aspberger, men faktum är att jag har exakt samma diagnoser och jag är verkligen inte sådan. Jag känner även andra killar med aspberger och adhd och dom skulle hellre dö än att misshandla och våldta tjejer. Det måste ha varit något mer fel på Johan.
En sak jag också stöter mig på är att han inte fick genomgå någon rättpsykriatrisk undersökning. Dom gav honom trettiofem timmars samhällstjänst och 95,000 i skadestånd, men hade han inte behövt undersökas också? Hur många andra fjortonåriga killar skulle ens komma på tanken att göra något sådant? Jag undrar hur det är i hans huvud, vilka tankar som flyger omkring. Intressant.
Nu ska jag ordna lite saker här hemma.
Ha det bra!
Kramar Sol
Once up on the time I was falling in love
Now I'm only falling apart
Postad den 2009-10-30 @ 17:47:47
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Två år har gått, jag kan fortfarande inte fatta att det hände mig. Skriver nu denna blogg för att få ur mig mina tankar om 2007, det mest destruktiva året i mitt liv.
Jag var tretton år då jag fick börja min nya skola. Jag hade blivit mobbad, hade jobbiga minnen. Jag sniffade lösningsmedel och skar mig. Jag var inte hel just då.
På den nya skolan träffade jag en kille, vi kan kalla honom Johan. Han var fin med sina blå ögon, sin muskulösa kropp, sitt bruna hår. Och så klart, vi blev tillsammans.
Den första tiden med Johan var jättebra. Vi skrattade mycket tillsammans, kramades, kysstes. Han var min första riktiga pojkvän och jag var så stolt. Jag slutade med allt dumt jag gjort innan och började bygga upp något jag tror var självförtroende.
Den fjortonde septemer (om jag minns rätt) så gav jag Johan min oskuld. Vi hade bråkat dagen innan och jag ville göra det som en slags försoning. Det gjorde ont och jag betvivlar att jag var redo. Ändå var jag glad att få det överstökat, att även jag fick ligga med någon.
Efter att vårt sexliv hade börjat så började resten av vårt förhållande bli sämre. Jag fick höra dagligen hur ful jag var, hur äcklig jag var. Jag som tidigare hade haft problem med ätstörningar tog allt han sade mycket seriöst och började snart att avsky mig själv igen.
Då Johan inte tyckte att det räckte med hårda ord så började han även slå mig. Väldigt mycket sen den tiden har jag dock förträngt.
Idag är Johan anmäld, domen föll och jag är 95,000 kronor rikare. Han blev fälld för misshandel och våldtäkt. Trots att jag kommer att ha råd att ta körkort, kommer ha råd med möbler till min egen lägenhet osv så kommer aldrig såren inuti försvinna. Jag var tretton då, jag är sexton nu, ändå känns det som om allt hände igår.
Jag skriver denna blogg dels för att få skriva av mig, dels för att vara till stöd för andra kvinnor i samma situation. Jag vet inte hur ofta jag kommer ha ork att uppdatera, men det kommer nya inlägg då och då.
Till er som fortfarande är fast i detta helvete, stå på er! Våga berätta för någon!
Till er andra, tack för att ni läser. Även om ni antagligen aldrig kommer förstå känslan av att bli misshandlad, våldtagen och kränkt av den som står er närmast så kan ni nog iallafall sätta er in i situationen på ett annat sätt när ni får läsa om det.
Många kramar // Sol
There are times where you must fight to live
But you should never live to fight
Postad den 2009-10-30 @ 16:55:14
Postad i Allmänt | Kommentarer (5)
